Sålunda skickar vi mest presenter vid tillfällen då det stundar en riktig stor händelse. Som exempelvis när någon fyller jämnt, när det är dop, bröllop, förlovning, pensionering, jul eller konfirmation. Givetvis är det inget fel med det. Kan du få till en bra och spännande present att skicka så kommer mottagaren med stor sannolikhet att bli munter och tycka att du är en synnerligen god vän och/eller medmänniska. Nu vill vi dock stödja saken att skicka present som inte är riktad till en särskild bemärkelsedag eller sådan konventionell tidpunkt.
Att inte skicka present som känns förväntad
För att det man underlåter vid alla sådana ordinära presenttillfällen är styrkan i att överraska. Därtill missar man också tillfredställelsen i att skicka present som inte känns påklistrad och frammanad av vår kulturella idé att göra som man alltid har gjort. Uttryckt mer direkt: med detta inlägg vill vi få igång momenten att skicka present som uppkommer direkt fritt från känslorna och som inte har någon särskild dag eller konventionellt tema som grundförutsättning.Möjligtvis frågar du dig själv varför i all världen du ska skicka present utan att det egentligen är "nödvändigt"? Såklart kan vi inte svara entydigt på en dylik frågeställning. Men om du gräver lite djupare i dej själv har du säkert redan svaret på frågan. Exempelvis kan du inleda med att fråga dej själv varför vi överhuvudtaget skickar eller ger presenter till varandra. Vad är poängen? Att byta grejor? Att göra av med finansiella medel? För att vi inte har något mer meningsfullt för oss attgöra? För att vi måste? Nä självfallet inte.
Att skicka present, att ge bort presenter, handlar om att kommunicera med varandra. I sin viktigaste, mest renodlade form handlar att skicka present om att säga till någon: "jag uppskattar dig". Eller så sammanfattar det en slags modifikation på detta grundtema exempelvis "du är underbar", "tack för att du är min vän", "du är saknad". Att skicka present är sålunda en gärning mer viktig och talande än att bara ge bort materiella ting. Det är ett symbolspråk; ett sätt att uttrycka känslor via ting som "talar" - för att uttrycka det ordentligt flummigt. Men det har alltid varit så, och vare sig du pratar svenska, farsi, arabiska eller skånska så förstår alla presentspråket på ungefär samma sätt.
Och om vi nu har enats om att själva grundsyftet med att skicka present är att visa någon omtanke, varför inte visa detta när mottagaren inte förväntar sig att få presenter? Låt oss utveckla denna tanke: Vid dop, födelsedagar eller andra bemärkelsedagar så har mottagaren av din present givetvis en förväntan om att "idag kommer jag att få presenter". Och så blir det så. Inte sådär jätteintressant och överraskande, eller hur?